Hej gott folk, i detta blogginlägg kommer jag berätta hur jag firade min 26-årsdag och träffade Jessica, min första (och förhoppningsvis enda kärlek). Det började med att några polare ville fira mig lite extra, istället för en hemmakväll med spel, öl och film bestämde vi oss för att dra och bowla. Väl i bowlinghallen stod jag och valde ut ett par skor, då hör jag en kvinnas röst bakom mig som sa ”Impregnering av skor är viktigt” jag vände mig och , jag bara stirrade på henne förstummad och tänkte, vad menar hon? Det slog mig sen att vad hon syftade på var de bowlingskor jag stod och höll i. Efter vad som kändes som en evighet, men var förmodligen bara några få sekunder, svarade jag att ”He he, ja det är viktigt med impregnering av skor…”. Det blev återigen knäppt tyst mellan oss. Till slut beslöt jag mig för att säga något ”Kommer du hit ofta” (ja jag sa faktiskt detta). Hon skrattade till lite lätt, och svarade att hon hade blivit dragen dit av sina väninnor. Jag berättade att jag var där med några polare jag också, vi är här för att fira min 26-årsdag. Det tyckte Jessica var väldigt intressant och frågade om jag hade blåst ut några ljus och gjort en önskan än. Jag svarade att jag inte hade gjort det, då tog hon min hand och gick fram till bardisken och beställde en lite kaka med ett ljus i. Jag blåste ut ljuset och gjorde en önskan. Jessica undrade såklart vad jag önskade mig, jag svarade ”Om jag berättar, kommer min önskan inte att slå in”. Resten av kvällen satt vi och prata mer än bowlade, vi pratade om allt från våra första barnskor till lärare i lågstadiet. Kvällen avslutade med att vi gick hem tillsammans och har sedan den kvällen varit djupt förälskade i varandra.

Då var det gjort. Vi vågade oss upp på morfar och mormors gamla vind för en klassisk vindsröjning – ett riskfyllt uppdrag. Dels fysiskt, med en ranglig stege och trasig lucka som enda väg in och ut och allehanda hyllor och krokar med tveksam bärighet. Dels psykiskt, då vi inte visste vilka mentala prövningar vi skulle utsättas för. Shockartade upptäckter? Hemska minnen? Hemligheter som kommer fram i ljuset?

Vi tog oss upp levande och drog fram våra pannlampor och sopsäckar. Vi hade också mobilerna i högsta hugg så vi kunde dokumentera äventyret. Numera kan man ju minnas gamla skolböcker, posters och prylar genom ett enkelt foto; man måste inte spara precis allting. Man kan dessutom dela ut ett fotoalbum till berörda, så att de t ex kan få ett litet arkiv över minnesprylar. Det viktiga sparar man fysiskt så klart.

Naturligtvis kryllade det av gamla krukor, eftersom mormor gillar både växter och odling. De flesta var lite trasiga eller bara hiskeligt fula så de åkte i säcken. Det fanns också allehanda stolsöverdrag, som gav 70-talsrysningar. Ut. Galoscher blev vi påminda om vad det var. Vi tänkte inte använda dem, så ut … Det som tog längst tid, men där gjorde vi också lite fynd, var all (konstig) konst. Knäppa oljemålningar skapade under påverkan av något sannolikt och en del riktigt coola, mer modernistiska saker.

Nästa söndag fortsätter vi.