Då var det gjort. Vi vågade oss upp på morfar och mormors gamla vind för en klassisk vindsröjning – ett riskfyllt uppdrag. Dels fysiskt, med en ranglig stege och trasig lucka som enda väg in och ut och allehanda hyllor och krokar med tveksam bärighet. Dels psykiskt, då vi inte visste vilka mentala prövningar vi skulle utsättas för. Shockartade upptäckter? Hemska minnen? Hemligheter som kommer fram i ljuset?

Vi tog oss upp levande och drog fram våra pannlampor och sopsäckar. Vi hade också mobilerna i högsta hugg så vi kunde dokumentera äventyret. Numera kan man ju minnas gamla skolböcker, posters och prylar genom ett enkelt foto; man måste inte spara precis allting. Man kan dessutom dela ut ett fotoalbum till berörda, så att de t ex kan få ett litet arkiv över minnesprylar. Det viktiga sparar man fysiskt så klart.

Naturligtvis kryllade det av gamla krukor, eftersom mormor gillar både växter och odling. De flesta var lite trasiga eller bara hiskeligt fula så de åkte i säcken. Det fanns också allehanda stolsöverdrag, som gav 70-talsrysningar. Ut. Galoscher blev vi påminda om vad det var. Vi tänkte inte använda dem, så ut … Det som tog längst tid, men där gjorde vi också lite fynd, var all (konstig) konst. Knäppa oljemålningar skapade under påverkan av något sannolikt och en del riktigt coola, mer modernistiska saker.

Nästa söndag fortsätter vi.